Richard Strauss såg för första gången teaterstycket “Salome” 1902 i en uppsättning av Max Reinhard, och tre år senare skapade han en expressionistisk ljudvärld som tycktes bryta med allt tidigare känt. Trots de nu tretton år som gått sedan pjäsens urpremiär mötte pjäsen, tonsatt som opera, öppen fientlighet från traditionalister. Men premiären i Dresden blev […]
Johann Strauss’ Fledermaus återspeglar den förtrollande och oförglömliga prakten från belle époque och Wiens charm.
Samson et Dalila är ett av de fem största verken i den franska operalitteraturen. Tre odödliga arior för mezzosopran, den överväldigande Bacchanale, en attraktiv tenorroll och de stora körerna lämnar bestående intryck. Den andra akten visar de största känslorna och passionerna.
Även om Rossinis Tell är ett stort verk, så uppförs det inte ofta. Den sceniska komplexiteten och svårigheterna med rollbesättningen är för stora. Ändå är det ett av de mest inflytelserika verken i operahistorien och bidrog till att grunda den moderna tenoren och grand opéra.
Barbiere är med rätta en av de mest populära operorna i hela repertoaren och är kanske den mest typiska operakomedin. En uppiggande musik och den roliga situationskomiken förenas till ett stort mästerverk.
Musiken i Italiana in Algeri är hänförande, gnistrande av humor och melodi – finalen i första akten kan anses vara uppfinningen av slapstickkomedi par excellence. För den kvinnliga huvudrollen skapade Rossini rösttypen koloraturmezzosopran, som han några år senare skulle skapa ytterligare monument för med Rosina från Barbiere och Angelina från Cenerentola.
Dido and Aeneas är det största verket av “Orpheus britannicus” Henry Purcell, som med detta verk visar sig vara en mästare på barockformen. Hans lamenti är oöverträffade, hans tonmålning fantasifull, hans dissonanser djärva, och med “When I am laid in earth” skrev han en av de vackraste ariorna under hela barocken.
“Manon Lescaut” är operan som gjorde Puccini till en stjärna på operahimlen. Verket överväldigar lyssnaren med motiv och melodier och aldrig var han närmare Richard Wagners musik än här. Med “Donna non vidi mai”, Intermezzot och Kärleksduetten skrev Puccini ikoniska stycken.
Många kännare anser att Turandot är det sista stora verket som skrevs för operagenren. Om så är fallet slutade denna genre med ett verkligt mästerverk.
för Puccini var Butterfly den “mest själsliga och uttrycksfulla opera han hade skrivit”. Ingen av hjältinnorna i Puccinis operor kan mäta sig med Butterfly. Inte undra på att Butterfly är en av de mest eftertraktade rollerna för sopraner i hela operalitteraturen.
