Kommentar till arianLA FLEUR QUE TU M’AVAIS JETÉE
Läs intressanta fakta och lyssna på fantastiska YouTube-videor om den berömda arian “La fleur que tu m’avais jetée”.
Om du vill höra mer om operan Carmen kan du klicka på länken till operaporträttet
Aria – Synopsis & Bakgrund
En av de vackraste ariorna i operahistorien är den så kallade blomsterarenan, “la fleur que tu m’avais jetée”.
Synopsis: Carmen vill att José ska ansluta sig till smugglarna. Hon försöker övertala honom i smugglarkrogen, men José vill leva ett hederligt soldatliv. Carmen blir besviken över så lite mod och hånar honom. José svär henne sin kärlek och påminner henne om blomman hon kastade på honom.
Det finns mycket psykologi i den här arian. Abbate/Parker: “Arien inleds med en spöklik orkesteråterblick, där det återkommande temat spelas av engelskhornet, som om detta instrument skulle etableras som en tämjd kraft … Med orden ‘Et j’étais une chose à toi’, som Bizet gav med instruktionen ‘pp rall e dim’, svänger José till ett högt B och håller det långt och otroligt tyst. Det är ett ögonblick som starkt påminner om slutet av “Celeste Aida”. Nu låter rösten som om den hade sugits in i en annan sfär. José är så fascinerad av Carmen att han dyker in i hennes musikaliska värld.”
Det finns några passager som sticker ut i den här arian. Redan i inledningen av arian komponerar Bizet inledningen “La fleur” offbeat. Du kan hitta en intressant förklaring till detta i kommentaren till Jussi Björlings video nedan. En annan passage är “Je m’enivrais”, där tenoren måste skildra minnet av blomsterscenen fint men rikt. En viktig höjdpunkt är “Te revoir, ô Carmen, oui, te revoir! Car tu n’avais eu qu’à paraître” som måste sjungas med desperation fram till total underkastelse vid punkten “Et j’étais une chose à toi”, som tenoren, utmattad, viskar utan orkesterackompanjemang. Stycket avslutas med det bönfödda höga “O Carmen je t’aime”. En heroisk hög ton skulle inte vara lämplig här, även om den vore mer spektakulär.
Aria – texten till LA FLEUR QUE TU M’AVAIS JETÉE
La fleur que tu m’avais jetée,
Dans ma prison m’était restée.
Flétrie et séche, cette fleur
Gardait toujours sa douce odeur;
Et pendant des heures entiéres,
Sur mes yeux, fermant mes paupières,
De cette odeur je m’enivrais
Et dans la nuit je te voyais!
Je me prenais à te maudire,
À te détester, à me dire :
Pourquoi faut-il que le destin
L’ait mise là sur mon chemin?
Puis je m’accusais de blasphème,
Et je ne sentais en moi-même,
Je ne sentais qu’un seul déisr,
Un seul désir, un seul espoir:
Te revoir, ô Carmen, oui,
te revoir!
Car tu n’avais eu qu’à paraître,
Qu’a jeter un regard sur moin
Pour t’emperer de tout mon être,
Ô ma Carmen!
Et j’étais une chose à toi
Carmen, je t’aime!
“Spinto Tenor”
Rollen som Don José är skriven för en spinto tenor (italiensk) respektive ung heroisk tenor (tysk). Rösten är stark och maskulin. Den har en metallisk briljans i de höga tonerna. Den fängslar med sin kraft utan ansträngning i de högre tessiturerna och har fortfarande smidighet. I det höga registret kan Spinto Tenor inspirera publiken med topptoner.
Kända tolkningar av La fleur que tu m’avais jetée
Vi börjar med Jussi Björling Tolkning. Kommentaren är hämtad från boken “The Björling Sound: A Recorded Legacy”
“Björling attackerar utan tvekan det inledande höga F, en ton som sammanfaller olämpligt med tenorens registerbrott. Bizet var naturligtvis helt medveten om detta; hans avsikt var att få tenoren att låta känslomässigt utsatt redan från början. Han sjunger ordet “fleur” (markerat “con amore” i partituret) för högt och misslyckas med att smeka detta nyckelord. Han formar dock denna fras med en ömhet som var unikt hans egen. Det bittra minnet (“Je me prenais à te maudire”) saknar de bitande accenterna, men den efterföljande övergången till Ess-dur hanteras med ovanlig suavitet. Det fortissimo klimaxet i “te revoir, o Carmen” är utmärkt hanterat med ett smältande legato och med rytmisk angelägenhet. Även om han undviker det skrivna diminuendo i uppstigningen till det högsta B-dur – en ton som än en gång avslöjar Josés känslomässiga sårbarhet – är hans höga forte-not av en sådan koncentrerad skönhet att den känslomässiga spänningen frigörs.”
La fleur que tu m’avais jetée (1) – Björling
Nästa Placido Domingo.
La fleur que tu m’avais jetée (2) – Domingo/Solti
Därefter kommer Vickers, den kanadensiska tenoren, känd för sin Wagner.
La fleur que tu m’avais jetée (3) – Vickers/Karajan
Och en fjärde version med Jonas Kaufmann, en lysande Don José. Som Kesting säger: “Kaufmann är den idealiska rollbesättningen för trasiga karaktärer som till exempel Don José”.
La fleur que tu m’avais jetée (4) – Kaufmann
Peter Lutz, opera-inside, operaguiden på nätet till Aria la fleur que tu m’avais jetée från operan Carmen.
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Feel free to contribute!