DIE ZAUBERFLÖTE (TROLLFLÖJTEN) av Mozart – operaguiden & Synopsis

Operaguiden online till DIE ZAUBERFLÖTE

Mozart avslutade verket i september 1791, sitt dödsår, och redan i november låg han sjuk i sängen och dog den 5 december. Det är otänkbart att denna magnifika opera skrevs i skuggan av hans död. Trollflöjten blev den mest uppförda operan i hela repertoaren under 1900-talet och dess popularitet är obruten.

 

 

 

Innehåll

♪ Synopsis

♪ Akt I (Dalscenen, Sökscenen)

♪ Akt II (Templets scen/ Triascenen)

♪ Inspelningsrekommendation

 

Höjdpunkter

Der Vogelsänger bin ich ja (Papagenos aria)

Dies Bildnis ist wunderschön (Bildarie, Pamino)

♪ Hm! Hm! Hm!

In diesen Heiligen Hallen (Sarastros aria)

Der Hölle Rache (Drottningens aria)

Ach, ich fühl’s (Paminas arie)

Ein Mädchen oder Weibchen

Pa Pa Pa Pa Papageno (Papageno / Papagena Duett)

 

 

PREMIERE

Wien, 1791

LIBRETTO

Emanuel Schikaneder, baserad på en samling sagor av Christoph Martin Wieland (inklusive sagor av August Jacob Liebeskind).

DE HUVUDROLLERNA

Tamino, prins - Sarastro, orderchef - Nattens drottning, drottning och mor till Pamina - Pamina, prinsessa - Papageno, fågelförsäljare - Monostatos, övervakare i Sarastros tempel.

REKOMMENDATION AV INSPELNINGEN

EMI, Gundula Janowitz, Nicolai Gedda, Walter Berry, Lucia Popp och Gottlob Frick dirigerade av Otto Klemperer och Philharmonia Orchestra and Chorus.

 

 

Libretto

Historien om Trollflöjten bygger på en samling sagor av en poet vid namn Wieland. Dessa sagor var populära på Mozarts tid och Wieland var en av Mozarts fars favoritförfattare. Emanuel Schikaneder, en teaterentreprenör och vän till Mozart, skapade ett libretto från dem, men vävde också in andra sagor och egna idéer i handlingen i Trollflöjten. Tolkningen av verket har länge varit föremål för diskussion. Det finns få kommentarer från Schikaneder och Mozart om detta libretto med sina många anspelande intriger. De olika källorna till librettot och bristen på kommentarer från författarna Mozart och Schikaneder gör en tolkning av dikten Trollflöjten svår och därför diskuterar experterna fortfarande om den korrekta tolkningen.

Råttan om tolkningen av Trollflöjten

I den ursprungliga sagan beskrevs drottningen som en god fe och Sarastro som en ond demon. Den största tolkningsfrågan ligger i brytningen i handlingen från första till andra akten, där drottningen plötsligt blir en imitatör och Sarastro en ljusgestalt. Det var hon som i första akten skickade de tre pojkarna för att visa Tamino vägen till Pamina. I den andra akten lyder de tre pojkarna dock sin ärkefiende Sarastro och leder Tamino till invigningsritualen. Varför ändrade Mozart och Schikaneder handlingen? Antagligen låg orsaken i temat frimureri. För denna tanke måste man veta att drottningens avlidne make hade gett makten (symboliserad av solcirkeln) till Sarastro och inte till sin hustru. Varför? För att han inte litade på henne? Denna aspekt skulle kunna omtolkas till den politiska situationen vid tiden för Trollflöjtens komposition. Faktum är att ett år innan arbetet med Trollflöjten påbörjades hade kejsar Joseph II, en upplyst, konstälskande monark och Mozart som beskyddare, dött. Skeppet övergick till Leopold, som backade upp en del av Josef II:s reformer och var likgiltig inför konsten. Trollflöjten kan således tolkas som att den kejserliga kronan inte skulle ges till den naturliga arvtagaren till makten (Leopold respektive nattens drottning), utan till den mest kapabla (Sarastro). Denna tolkning får en extra krydda eftersom Leopold dog ett år efter premiären av Trollflöjten. Dödsorsaken är oklar. I många fall misstänktes förgiftning av frimurare. Intressant nog finns det inga kommentarer om frimureri i pressens recensioner av Trollflöjten under veckorna efter premiären.

Temat frimureri

Mozart hade gått med i en wienerloge 1784 och blev därmed logebroder till Emanuel Schikaneder. Mozart var en aktiv logebroder och kände till deras ritualer. Han identifierade sig med frimurarnas budskap, som var influerat av upplysningen, där människan måste genomgå en reningsprocess där ljuset (Sarastro) besegrar mörkret (nattens drottning). Moralen i slutrefrängen “Styrka segrar och kröns med sina belöningar, skönhet och visdom med en evig krona” motsvarar nästan bokstavligen en moralisk text från frimurarna. För att understryka betydelsen av detta tema hör vi de tre berömda ackorden direkt i början som en inledande fanfar i öppningen. Talet “tre” spelar en viktig roll i denna opera och vi kommer ofta att återkomma till detta tal, som är viktigt inom frimureriet (I Pompeji fann Mozart inspiration till Sarastros tempel när han var 12 år gammal).

Genren

Formellt kan Trollflöjten hänföras till det tyska Singspiel. De viktigaste attributen för denna genre var de talade dialogerna (i motsats till de ackompanjerade recitativen i operan) och valet av teman från sagovärlden (i motsats till historiska teman i operan). Under flera decennier var Singspiel den dominerande genren i de tysktalande länderna. Men den “magiska flöjten” är också full av kontraster. I denna opera skrev Mozart allvarliga scener vid sidan av komiska scener, folkmusik vid sidan av tunga koloraturarior och bel cantomusik vid sidan av tyska Singspiel.

Historia och premiär

Mozart påbörjade arbetet med “Trollflöjten” våren 1791, avbröt det i juli och skrev “la clemenza di Tito” på kort tid, för att sedan slutföra verket inom några veckor i september 1791. Premiären ägde rum den 30 september i Schikaneders Theater auf der Wieden. Mozarts svägerska Josepha Hofer sjöng drottningen, Mozart dirigerade och Schikaneder spelade Papageno. Trollflöjten blev en stor succé och spelades tjugo gånger under samma säsong. Mozart närvarade vid många föreställningar i oktober och gladde sig åt att han efter lång tid kunde fira ännu en publik framgång med ett verk. Redan i november låg han sjuk i sängen och dog den 5 december.

 

 

 

Ouverturens tre ackord

Direkt i början hör vi de tre berömda ackorden som öppningsfanfarer. Talet tre spelar en viktig roll i den här operan och i avsnittet om Sarastros hallaria kommer vi att tala om detta viktiga tal i frimurarnas ritualer.

Ouvertyren till Trollflöjten är inte en typisk operaförspelning. Egentligen skulle den tidens publik ha förväntat sig en munter avrundning av operans melodier, men Mozart låter oss med ouvertyren veta att lyssnaren kan förvänta sig en “stor opera”, som är turbulent, men där allvarliga teman tas upp.

Ouvertüre – Muti

Pamino förföljs av ormen.

Synopsis: Tamino, en prins, är vilse i ett klippigt landskap. Han letar efter Pamina. En orm har förföljt honom under en tid och han faller ihop av utmattning. Tre damer dödar ormen och räddar Tamino från döden. De skickades av drottningen för att skydda Tamino. De bråkar om vem som får stanna hos den medvetslöse stilige. Till slut går de tillsammans för att informera drottningen om hans närvaro.

Tamino är en ung, sökande man. Zauberflöte handlar om hans mognad. Ormen kan symboliskt tolkas som frestelse. Ursprungligen var ett lejon tänkt. Men på grund av närheten till den regerande kung Leopolds namn var man rädd för censur. Med alla djurens farlighet gör Pamino ingen bra figur som hjälte. Först skriker han om hjälp, sedan svimmar han och räddas av kvinnor…

De tre damerna (återigen de tre) gör inte heller någon bra figur efter räddningen, snart bråkar de om vem som får stanna hos Pamino. Bråket kommenteras ibland illvilligt av skramlande träblåsare.

Vi hör öppningsscenen i en version av Salzburgerfestspiele med tre vackra damer klädda i lodenkostymer.

Zu Hilfe

 

En andra version med den lyxiga rollbesättningen av de tre damerna med Elisabeth Schwarzkopf, Christa Ludwig och Marga Höffgen i den berömda Klemperer-inspelningen.

Zu Hilfe – Klemperer

Papagenos berömda aria

Synopsis: När Pamino vaknar dyker fågelfångaren Papageno upp. Han är på väg att leverera de beställda fåglarna till nattens drottning.

Papageno är en sagofigur som verkar vara halvt fågel, halvt människa. Han står för den enkla människan av folket. Allting med honom är folkligt. Hans verser är i enkel strofisk form och ord som “heissa hopsasa” understryker det folkliga. För många är Papageno operans verkliga stjärna, som med en portion humor skiljer sig från den dödligt allvarliga Tamino.

 

Herrmann Prey var en berömd Papageno. Han delade publiken i två läger, vissa tyckte att hans framträdanden var roliga och charmiga, andra ganska kaxiga.

Der Vogelfänger bin ich ja – Prey

 

Walter Berry var tillsammans med Erich Kunz den mest kända Papageno efter kriget. Båda var wieneroriginaler.

Der Vogelfänger bin ich ja – Berry / Böhm

 

Det berömda porträttet Aria

Synopsis: Tamino vill träffa den mystiska drottningen och Papageno berättar för honom att ingen har sett henne tidigare. Och han påstår också att han har dödat ormen. I det ögonblicket kommer damerna tillbaka och förseglar den ljugande Papagenos mun med ett lås. De visar Pamino en bild på Pamina, drottningens dotter, varpå Pamino genast blir förälskad i henne.

Mozart gjorde inte en showpjäs av Taminos stora aria. Den kräver en lyrisk, öm röst som förkroppsligar en ädel kärlek, reserverat ackompanjerad av orkestern. Mozart och Schikaneder skildrar en osäker ung man som för första gången upplever känslor av kärlek. Tamino frågar därför två gånger “Soll die Empfindung Liebe sein?”. (Kan känslan vara kärlek?) och innan han uttalar orden med betoning ger klarinetten och fagotten honom redan svaret. I samma rytm sjunger Tamino “Ja, ja”.

Trots det allvarliga formella arrangemanget saknas inte humor i denna aria. Titta på detta avsnitt där Mozart och Schikaneder låter Pamino fråga vad han ska göra med flickan. Pamino, som är oerfaren med kvinnor, stammlar två gånger “Was wurde ich? “(Vad skulle jag göra?). Efter en lång paus, där sångaren och orkestern tycks fundera febrilt, får han den förlösande idén: en kram skulle förmodligen vara det rätta att göra.

För många människor är namnet Wunderlich synonymt med en roll: Tamino i Mozarts “Trollflöjten”. Mycket har skrivits om denna begåvade sångares för tidiga död. Hans prestation i Böhms fullständiga inspelning anses med rätta vara oöverträffad. Lyssna på denna aria från denna fullständiga inspelning. Hans lyriska tenor är varm och rik och flyter underbart. Den andra delen är uttrycksfull och klättrar utan ansträngning upp i de högre registren.

Dies Bildnis ist wunderschön – Wunderlich (1)

 

Nicolai Gedda var en stor Mozart-sångare. Hans aria är perfekt i diktionen men något mindre passionerad än Wunderlichs version.

Dies Bildnis ist wunderschön – Gedda (2)

 

O zittre nicht – den första stora arian av Nattens drottning

Synopsis: De tre damerna berättar för Pamina att den onde prästen Sarastro håller Pamina fången. Tamino blir arg och de tre damerna instruerar Pamino att rädda prinsessan. Pamino säger ja med entusiasm och nattens drottning dyker upp. Hon beklagar sin situation och lovar prinsen sin dotters hand om han befriar henne.

Mozart skrev denna scenanvisning vid framträdandet av Nattens drottning: “Bergen delar sig och teatern förvandlas till en magnifik kammare. Drottningen sitter på en tron dekorerad med genomskinliga stjärnor”.

I recitativets Allegro maestoso gör Mozarts musik genast klart att Nattens drottning är en mäktig kvinna. Hon börjar i en inövad meästhetisk långsamhet. Med att sjunga den kromatiska nedåtgående rörelsen (ihr ängstliches Beben, ihr schüchternes Streben) förklarar hon sin olycka för Tamino.

I den följande arian, som övergår till dur, beordrar hon Tamino att befria sin dotter. Med långvariga koloraturer (kedjor av sextondelsnoter av koloraturer under fem takter) sjunger hon om prinsens efterföljande kärlekslycka. Under tiden sjunger han sig själv i extas: staccatofigurer, koloraturkedjor (med ett högt f som sista ton) och en trilling spelas efter varandra för att övertyga Tamino att ta itu med den farliga räddningsoperationen. Dundrande ljud avslutar detta imponerande stycke.

Diana Damrau var den mest kända drottningen under flera år. År 2010 sjöng hon dem för sista gången. Ett intressant skäl till varför, från en intervju med FAZ: “”Drottningen” är en absolut högpresterande sport. Det är inte bara höjden. Man hör allt i dessa arior, med deras renhet, helt utan portamenti, man hör allt omedelbart om något inte fungerar. Och ju äldre jag blir, desto mer tid behöver min kropp för att regenerera. På grund av denna ansträngning och eftersom min kalender blev allt fylligare bestämde jag mig för att inte sjunga “Queen” längre.

O zittre nicht (1) – Damrau

 

En imponerande produktion med Natalie Dessay.

O zittre nicht (2) – Dessay

En vacker kvintett – Pamino tar emot Trollflöjten

Synopsis: Drottningen försvinner igen. Papageno dyker upp igen, han vill att de tre damerna ska ta låset från honom. Damerna befriar honom från låset och utser honom till Taminos tjänare för att hjälpa honom att befria Pamina. De ger Tamino en magisk flöjt och Papageno en glockenspiel (ett slags klockspel) . Båda instrumenten kan ändra människors och djurs tankar på plats.

För denna scen komponerade Mozart en vacker kvintett med Papageno, Tamino och damerna. Papageno ber damerna med “Hm!” att ta slottet från honom. Mozart ackompanjerar gärna detta Hm! med fagotten i unisono.

En tolkning med drömbesättningen från Klemperers inspelning.

Hm! Hm! Hm! Hm! – Gedda / Berry / Schwarzkopf / Ludwig / Höffgern

 

Synopsis: Pamina är fastbunden i Sarastros palats. Moren Monastatos har omintetgjort hennes flyktförsök och närmar sig henne lustfyllt. I samma ögonblick dyker Papageno upp. Både moren och fågelfångaren tar varandra för djävulen och flyr.

En rolig iscensättning av denna scen från en tv-inspelning.

Du feines Täubchen

En vacker duett mellan Pamina och Papageno

Synopsis: Men snart säger Papageno till sig själv att det finns svarta fåglar, varför skulle det inte finnas svarta människor? Så Papageno återvänder. Han berättar för Pamina om prins Tamino, som älskar henne och är på väg att befria henne.

Under hela operan hör vi inte en enda kärleksduett mellan Pamina och Tamino. Möjligen har dramaturgin inte tillåtit detta. Mozart skrev en vacker duett mellan Pamina och Papageno för denna scen, och den låter förvånansvärt mycket som en kärleksduett, i vars musik man kan höra pulsen från två hjärtan. Till och med Papageno förvandlas för ett ögonblick till en allvarlig karaktär, och han representerar så att säga sin äventyrliga följeslagare. Beethoven, som uppskattade Trollflöjten mycket, var så entusiastisk att han skrev variationer över detta vackra stycke.

Vi kommer att lyssna till en särskilt vacker tolkning av Walter Berry och Gundula Janowitz, vars två röster passar underbart ihop.

Bei Männer, welche Liebe fühlen

Tamino når tempeldistriktet

Synopsis: Under tiden har Tamino anlänt till tempeldistriktet. Tre pojkar, som hjälper honom med råd under hans äventyr, förmanar honom till ståndaktighet, tålamod och återhållsamhet.

För denna scen med de tre pojkarna komponerade Mozart en glad men värdig musik som leder lyssnaren in i en ny värld. Tyvärr sjungs De tre pojkarna ofta av kvinnor på operan, trots att Mozart skrev denna eteriska musik uttryckligen för pojkars röst.

Zum Ziele führt – Wiener Sängerknaben

Finalen i första akten av Trollflöjten

Mozart komponerade musiken till finalen genom. Denna anses av många experter vara den mest visionära delen av operan eftersom den föregriper formen för Puccinis och Wagners musikdramer. För detta ändamål skrev han det längsta recitativ som han komponerat och som bär upp en avgörande del av handlingen.

Synopsis: Tamino vill tränga in i templet, men skräms tillbaka av osynliga röster. En gammal präst dyker upp och Tamino talar med honom. Han bekräftar att Pamina blev bortförd d av Sarastro. Men han förklarar också att Tamino blev vilseledd. Tamino fortsätter och får veta av osynliga röster att Pamina fortfarande lever.

Wie stark ist nicht dein Zauberton – Araiza

 

Synopsis: Han hör klockspelet och skyndar sig till Papageno. Han är på flykt med Pamina och de springer i Monostatos händer. Papageno spelar snabbt och fyndigt på klockspelet och Monostatos och hans soldater blir trollbundna.

Schnelle Füsse, rascher Mut / Battle

Den märkliga duetten mellan Sarastro och Pamina

Synopsis: Plötsligt förkunnar trummor och trumpeter Sarastros ankomst som dyker upp med pompa och ståt. Pamina kastar sig för hans fötter och bekänner sitt flyktförsök, att hon ville rädda sig från Monostatos’ närmanden.

När Pamina märker Sarastros ankomst väser hon till Papageno att han alltid ska säga sanningen. Men det första Pamina säger till Sarastro är en ren lögn (hon påstår att hon flydde endast på grund av Monostatos närmanden). Duetten mellan de två fortsätter på ett disharmoniskt sätt: Sarastro avbryter damen flera gånger och Pamina försöker tvätta in den äldre herrn (“Für mich klingt der Name meiner Mutter süß”; “För mig är min mors namn sött”). Han reagerar bryskt på det och uttalar den berömda kvinnofientliga meningen: “Und ein stolzes Weib! Ein Mann muss Eure Herzen leiten, denn ohne ihn pflegt jedes Weib aus ihrem Wirkungskreis zu schreiten” (Och en stolt kvinna! En man måste vägleda ditt hjärta, för utan en man skulle en kvinna inte uppfylla sitt mål i livet!) Sarastro är ljusets gestalt i denna opera, men han har också svåra egenskaper. Denna tvetydighet hos karaktärerna gör berättelsen i denna opera spännande och lockar alltid till nya tolkningar i iscensättningen.

Herr ich bin zwar Verbrecherin – Ziesak/Moll

 

Synopsis: Sarastro visar barmhärtighet, förlåter Pamina och straffar Monostatos. Men han skiljer Pamina från Papageno och Tamino, eftersom de först måste underkasta sig prövningar, för att accepteras i kretsen av invigda. Alla prisar Sarastros visdom.

 

 

 

I kyrkan – den rituella bönen O Isis och Osiris

Synopsis: I hallen är Sarastro och prästerna samlade och väntar på Tamino. Sarastro meddelar att Tamino kommer att gifta sig med Pamina efter att ha klarat prövningarna. Den gamle prästen varnar för att de hårda prövningarna kan kosta Tamino livet. Alla ber om gudarnas hjälp för prövningen.

Ett körliknande förspel inleder den andra akten. Återigen börjar Mozart denna ouvertyr med tre ackord.

Marsch der Priester

 

Den här kyrkoscenen kännetecknas av växlingen mellan precentor och kör. Instrumenteringen och de låga tonerna ger musiken en mörk men varm ton. Den är komponerad i tonart F-dur, som i Mozarts verk står för den intakta världen och de goda herdarna.

Lyssna på denna rituella kyrkliga ritual med en ädel och uttrycksfull Rene Pape som Sarastro. Pape har varit en av de ledande basrösterna sedan början av 2000-talet.

O Isis und Osiris – Pape

Synopsis: Den första tentan är klar. Papageno är rädd. För att uppmuntra honom lovar prästerna honom en Papagena om han klarar provet. De går in i templet. Då dyker de tre damerna upp och varnar de två att döden väntar dem hos Sarastro.

Wie? Wie? Wie?

Dessa hotelser missar inte sin effekt på Papageno, men Tamino avfärdar detta som “chatter from women” (“kvinnornas småprat”), med vilket han visar sig vara en ivrig elev till den manliga ligan.

Wie? wie? Wie?

 

Synopsis: Tamino låter sig inte avskräckas och prästerna skrämmer bort de tre damerna. Det första provet är godkänt. I Sarastros trädgård närmar sig Monostatos den sovande Pamina.

I detta korta stycke talar texten om moorens förtvivlan: “Ist mir denn kein Herz gegeben, bin ich nicht aus Fleisch und Blut ? (Har jag inte fått något hjärta, är jag inte av kött och blod?), men musiken hånar sig själv på ett förtjusande sätt över den groteska karaktären.

Alles fühlt der Liebe Freuden – Peper

 

Synopsis: När Monostatos vill kyssa henne dyker nattens drottning upp. Monostatos gömmer sig och överhör samtalet. Nattens drottning får reda på vad som hänt Tamino och blir upprörd. Hon berättar för Pamina att hennes avlidne make har överlämnat solcirkeln till Sarastro och därmed fått makten. Hon ber sin dotter att döda Sarastro och stjäla solcirkeln från honom.

 

Der Hölle Rache – die berühmte Rache Arie der Königin der Nacht

Synopsis: Drottningen försvinner och den återvändande Monstos trakasserar Pamina, Sarastro dyker upp och driver bort Monostatos. Nattens drottning får reda på att Tamino försöker ansluta sig till Sarastros krets, istället för att befria sin dotter Pamina ur hans händer. Hon blir upprörd. Hon berättar för Pamina att hennes avlidne make har överlämnat solcirkeln till Sarastro och att han därmed fått makten. Hon beordrar sin dotter att döda Sarastro och stjäla solcirkeln.

Den här arian kallas ofta för “revanscharia”. Den är späckad med mordiska svårigheter och leder rösten till de yttersta regionerna av röstomfånget. Den höga tonen F är den högsta tonen som sätts i operarepertoaren. Slutet är återigen en recitativliknande passage som präglas av hat.

Sångerska vid premiären var Mozarts svägerska Josepha Hofer. Det sägs att Hofer hade en särskilt rörlig röst med ett uttalat högt register. Mozart skrev därför denna aria i hennes hals.

Vi hör två fantastiska tolkningar av ledande uttolkare av sina generationers drottning.

Vi börjar med den kanske bästa versionen, Edda Mosers tolkning från Sawallisch-inspelningen. Vi hör drottningen sjuda av ilska. Staccatos flammar upp dramatiskt som i ingen annan tolkning.

Der Hölle Rache (Hämndars aria) (1) – Moser

 

Diana Damrau, den (kanske) bästa drottningen i sin generation.

Der Hölle Rache (Revenge aria) (2) – Damrau

Den stora arian “In diesen heilgen Hallen”

Synopsis: Pamina vägrar sin mors plan och talar med Sarastro om den. Sarastro lovar henne att inte hämnas på sin mor.

Denna berömda aria är skriven i en enkel strofisk struktur, satt i ett långsamt, värdigt tempo och komponerad med enkla ackord i stråkarna. E-dur är ljust och varmt. Basssångaren ackompanjeras av arabesker i träblåsarna. Schikaneder har skrivit en av sina mest ädla texter och Mozart har bidragit med en vacker melodi.

Vi hör denna berömda arie i tre tolkningar.

Kurt Moll sjunger Sarastro med den värme med vilken en far talar till sin dotter. Så i den filmade inspelningen kryper Pamina som en kattunge intill hans bröst. Molls inspelningar betraktas fortfarande som ett riktmärke.

In diesen heil’gen Hallen – Moll

 

Rene Papes röst har kallats den svarta diamanten. I denna Met-inspelning kan du höra honom sjunga Sarastros aria på engelska. Och faktiskt låter Pape som en predikant från en metodistkyrka från södern.

In diesen heil’gen Hallen – Pape

 

Furtwängler kallade Fricks röst för “den svartaste av alla basar”, hans timbre gör faktiskt tolkningen imponerande, även om den inte är lika melodisk som Molls eller Papes tolkning. Denna tolkning lämnar intrycket att Pamina var ännu mer skrämd efter denna aria än tidigare.

In diesen heil’gen Hallen – Frick

De tre pojkarna dyker upp i en ballong

Synopsis: Tamino och Papageno leds till nästa rättegång. En ful gammal kvinna dyker upp och vill visa dem vägen ut. När Papageno talar till henne blir hon skrämd bort av prästerna. De måste hålla tyst. De tre pojkarna dyker upp igen och ger de två sina instrument tillbaka.

Denna scen var en av attraktionerna vid premiären i Wien. De tre pojkarna dyker upp i en ballong, en scenmaskin. Förutom den rörliga ormen var maskinen en av de tekniska attraktionerna vid premiären.

Seid uns zum zweitenmal willkommen

Ach ich fühls – Paminas stora aria

Synopsis: Tamino spelar gärna flöjt och Pamina dyker upp, lockad av ljudet. När hon talar till honom förblir Tamino tyst och Pamina tror att hon har förlorat Taminos kärlek. Hon vet inte att Taminos tystnad är en del av provet.

Den här arian är skriven i en djupt sorglig g-moll melodi. Pamina måste kunna dra långa pianolinjer och forma vackra fraser. Varje stämma måste sjungas ut Orkestern börjar i en långsam andante med en rytm som liknar en begravningsmarsch. Appogiaturtonerna på “fühls” och “hin” i den första versen ger stycket en oändligt smärtsam karaktär som kontrasterar mot det varma höga h-dur på “Liebe” i den andra versen. Detta följs av ett underbart nostalgiskt “Nimmer kommet ihr, Wonnestunden” (Aldrig kommer ni, timmar av glädje).

I nästa stycke frågar Tamina Tamino misstroget “känner du inte längtan efter kärlek? (Känner du inte längtan efter min kärlek?) och vid ordet “kärlek” låter det höga B:et bara sorgligt och uppgivet. I passagen “so wird Ruh im Tode sein” (Åh återvänd eller låt mig dö) blir musiken spöklik och blek. De eteriska pianissimosprången tycks redan låta från det hinsides.

Vi hör två tolkningar av denna vackra och gripande aria.

Den amerikanska sopranen Barbara Bonneys tolkning är hisnande. Den är mycket lyrisk trots det snabba tempot.

Ach, ich fühls (1) – Bonney

 

Vi hör vackra höga pianissimotoner (som Caballé !) från Anna Moffo.

Ach, ich fühls (2) – Moffo

 

Synopsis: Efter att ha klarat den andra prövningen försöker Pamina hålla Tamino borta från farorna i den tredje prövningen. Men Tamino är redo att möta den sista prövningen.

Lyssna på en graciös trio med Pamina, Tamina och Sarastro.

Soll ich Dich teurer nicht mehr sehn ?

En annan berömd Papageno-aria

Synopsis: Papageno förvisades till en grotta på grund av sin pratsamhet. Att han inte får tillträde till invigningen stör honom inte. Han vill hellre ha något att dricka, något att äta och … en liten fru.

Papageno känner inte till några högre ideal än att äta, dricka och en kvinna. Gör inte det honom sympatisk?

Det finns en trevlig anekdot om det här stycket. Librettisten Schikaneder spelade själv rollen som Papageno. “Mozart var redan mycket sjuk, men han ville så ofta han kunde gå på teatern och delta. I ett brev berättar han att han en gång serverade glockenspelet i orkestern och därmed skrämde Schikaneder, som sjöng sin sång “ein Mädchen oder Weibchen” som Papageno; Mozart spelade ett ackord som inte var avsett och klargjorde på så sätt att Schikaneder inte spelade glockenspelet själv, som han hade låtit påskina. Men Schikaneder, som var en vaggande improvisationsskådespelare, slog på klockorna med handen och ropade till dem “Håll tyst”, vilket fick publiken och Mozart att skratta mycket” (Källa: Pahlen, Opernlexikon).

Lyssna på Herman Prey i denna populära aria.

Ein Mädchen oder Weibchen – Prey

Synopsis: I trädgården: Pamina är fortfarande förtvivlad. Pamina vill ta livet av sig Men de tre pojkarna berättar för henne att Tamino fortfarande älskar henne. Under tiden har två präster fört Tamino till den slutliga rättegången. Där dyker Pamina upp, som vill göra provet tillsammans med prinsen.

Tamina verkar vara förvandlad. Hör denna ädla duett.

Tamino mein, o welch ein Glück!

 

Synopsis: De två måste passera genom grottan med eld och vatten. Med hjälp av flöjten passerar de farorna utan ansträngning och hälsas av röster.

Wir wandelten durch Feuersgluten

Papagenos sista scen – han hittar sin Papagena

Synopsis: Papageno söker sin Papagena. Han vill inte längre leva utan henne. De tre pojkarna påminner honom om hans klockspel och Papagena dyker faktiskt upp. De faller i varandras armar.

Efter att de tre pojkarna kunde förhindra det andra självmordet får Schikaneder en fantastisk aria till sin sista scen av Mozart. Papagon och hans Papageno sjunger detta korta men otroligt effektiva stycke som två kycklingar.

Först från en filmversion på engelska:

Pa-Pa-Pa-Papagena

 

och en andra version med Bryn Terfel och en fantastisk Cecilia Bartoli.

Pa-Pa-Pa-Papagena – Terfel / Bartoli

Finalen

Synopsis: Monostatos har gått samman med nattens drottning för att befria Pamina. Men Sarastro driver bort henne med åska och blixtar in i den eviga natten. Vid soluppgången tas Pamina och Tamino in i kretsen av invigda i templet.

Nur Stille … Die Strahlen der Sonne

Mozart komponerade denna opera under sitt dödsår. Han avslutade verket i september 1791. Han närvarade vid många föreställningar i oktober och var nöjd med att han efter lång tid kunde fira en publikframgång med ett annat verk. I november var han redan sjuk i sängen och dog den 5 december. Otroligt att denna opera skrevs i dödens skugga.

Inspelningsrekommendation

 

EMI, Gundula Janowitz, Nicolai Gedda, Walter Berry, Lucia Popp och Gottlob Frick under ledning av Otto Klemperer och Philharmonia Orchestra and Chorus.

 

 

 

Peter Lutz, opera inside, operaguide på nätet för die Zauberflöte av Wolfgang Amadeus Mozart.