CHE FARO SENZA EURIDICE – en aria ur Orfeo ed Euridice

Den online guide till Christoph Wilibald Glucks aria CHE FARO SENZA EURIDICE

Läs intressanta fakta och lyssna på fantastiska YouTube-videor om Glucks berömda aria “CHE FARO SENZA EURIDICE“.

 

 

 

Om du vill läsa och höra mer om ORFEO ED EURIDICE, klicka på den här länken till operaporträttet

 

 

 

Arian – synopsis och bakgrund

 

Synopsis: Orfeos älskade Euridice har dött. Han bestämmer sig för att gå in i underjorden för att rycka Eurydike från de dödas rike. Amor, kärlekens ängel, dyker upp och meddelar att Apollon är rörd av hans sorg och ger honom rätten att stiga ner i underjorden. Men Apollon ställer ett villkor, han får inte titta på henne, annars förlorar han henne för alltid. För att komma in i underjorden lugnar Orfeus furierna med sin rösts musik och han når de välsignade andarnas ö, där Euridice njuter av lugnet och magin på ön. Orfeus tar med sig Eurydike utan att röra henne eller titta på henne. Eurydike är glad över att återförenas med Orfeus, men irriteras av Orfeus’ återhållsamhet, att Orfeus varken rör eller tittar på henne. Orfeus ber henne att lita på honom och följa med honom. Men Eurydike ser ingen mening med att lämna paradiset för ett liv utan Orfeus’ kärlek.

 

Glucks stycke för Euridice har blivit en av de mest kända ariorna någonsin och diskografin innehåller otaliga inspelningar med sångare med de mest varierande röstlängder. Eftersom Gluck skrev en version för Wien såväl som för Paris finns det en fransk (“J’ai perdu mon Euridice”) och en italiensk version (“Che faro senza Euridice”).
Gluck skrev denna klagosång i en dur-tonart, även om Euridices förtvivlan över Orfeos förmodade kyla under arian ökar stadigt. Hanslick, 1800-talets berömda kritiker, sade att musiken till denna aria lika gärna kunde ha skrivits med raden “J’ai trouvé mon Euridice” i stället för “J’ai perdu mon Euridice”.
Men Glucks val av tonart var medvetet. Sörjan skulle uppnås med arians och orkesterackompanjemangets enkelhet, som bara kortvarigt vände sig till molltonarten. I motsats till opera seria-konventionerna ville reformisten Gluck eliminera all artificiell utsmyckning av sångarna och avstod medvetet från ornamentik. Denna aspekt (se även tolkningarna nedan) ledde till diskussionen om huruvida ornamentering är tillåten i denna aria.
Den effekt som Gluck åstadkom med denna aria är dock grandios, samtida som Rousseau var entusiastiska och arian blev kanske den första superhiten i operahistorien.

 

Arien är skriven i form av en rondo där huvudtemat återkommer två gånger (ABACA). Den inleds med ett nästan glatt Allegretto av orkestern, men dess prickiga stråkar visar på Euridices spänning:

 

Den stora och långa “rispondi” är en höjdpunkt och avslutas med ett dramatiskt forte:

 

En plötslig förändring till Adagio, Euridices bön om ett svar är en kort, skälvande kärlekssång:

 

Stycket återgår till Allegretto, som avslutas med ett desperat rop på “Euridice”:

 

Efter en passage av tyst desperation skriven i piano, höjer Gluck förtvivlan med ett stort crescendo:

 

Stämningen blir tragisk, tonarten ändras till moll:

 

Arien avslutas med frågan “Vart ska jag ta vägen utan min älskade”:

 

 

 

Aria – texten till CHE FARO SENZA EURIDICE

 

Che farò senza Euridice?
Dove andrò senza il mio ben?
Che farò? Dove andrò?
Che farò senza il mio ben?

Dove andrò senza il mio ben?
Euridice! Euridice!
O Dio! Rispondi! Rispondi!
Io son pure il tuo fedele!

 

Vad ska jag göra utan Eurydike?
Vart ska jag ta vägen utan mitt goda?
Vad skall jag göra? Vart skall jag gå?
Vad ska jag göra utan min välsignelse?

Vart ska jag gå utan min välsignelse?
Eurydike! Eurydike!
Åh, Gud! Svara mig! Svara mig!
Jag är också din trogna!
Ah! Jag har inget mer hopp,
inget mer hopp från världen, inte heller från himlen!

 

 

 

Kända tolkningar av CHE FARO SENZA EURIDICE

 

För många samtida var Kathleen Ferriers uttryck och röstvärme unik. Bruno Walter, en nära följeslagare under hennes korta karriär, skrev efter hennes tidiga död att hon, näst efter Gustav Mahler, var den största personliga bekantskapen i hans musikaliska liv. Kathleen Ferrier dog av bröstcancer 1951 vid 41 års ålder. Hon hade just repeterat Orfeo. Tolkningen (en direkt radioinspelning) är ett lysande dokument av hennes röst: själslig värme, expressivt vibrato och eteriska pianissimi.

Che faro senza Euridice – Ferrier

 

Ferrier var en av Janet Bakers förebilder, som delade röstfacket alt med henne. Janet Baker var en världsberömd oratorie- och liedersångerska, men sjöng endast opera på de brittiska öarna, främst i Glyndebourne och Skottland. Hon sjöng Orfeo vid sin avskedsföreställning 1982 och orsakade återigen en sensation med sin själfulla tolkning.

Che faro senza Eurydice – Baker

 

Marylin Horne var en extremt mångsidig sångerska, med en rik mezzosopran.

o och bra teknik.

Che faro senza Eurydice – Horne

 

En himmelskt vacker tolkning av Tito Schipa, delikat, känslig men passionerad.

Che faro senza Euridice – Schipa

 

Lee Ragin, en countertenor med en uttrycksfull tolkning med ornament.

Che faro senza Eurydice – Lee Ragin

 

2015 lade Juan Diego Florez till Orfeo till sin repertoar. Florez var en rörlig Orfeo.

Che faro senza Euridice – Florez

 

En bra och giltig tolkning av Magdalena Kozena.

J’ai perdue mon Eurydice – Kozena

 

En obekant tessitura för denna aria, men Pavarotts varma röst fängslar lyssnaren.

Che faro senza Eurydice – Pavarotti

 

En tolkning av en countertenor, Jochen Kowalski, något utsmyckad, så som den möjligen sjöngs av castrato Guadagni (den första Orfeo).

Che faro senza Eurydice – Kowalski

 

 

Maria Callas var en enastående Gluck-tolkare. I hennes uppförandepraxis och diskografi spelade dock operorna Alceste och Iphigenie in Tauris den viktigare rollen. Den här inspelningen är från det sena skedet av hennes karriär.

J’ai perdu mon Eurydice – Callas

 

Vi hör en rysk version av den ryske tenoren Ivan Kozlowski (1990-1993), som har transponerats ner en ton. Den ryska tenortraditionen gav upphov till många tenorer med hög tessitura, Kozlowski var den mest kända under 1900-talet. Hans tolkning är känslosam, Lopper talade om “den saftiga sötman”.

Che faro senza Eurydice – Kozlowski

 

 

 

 

 

Peter Lutz, opera-inside, operaguiden online till sången “CHE FARO SENZA EURIDICE” från operan “Orfeo e Euridice” av Christoph Wilibald Gluck.