3 odödliga stycken från operan MADAMA BUTTERFLY av Puccini – med de bästa tolkningarna från YouTube (Hits, Best of)

för Puccini var Butterfly den “mest själsliga och uttrycksfulla opera han hade skrivit”. Ingen av hjältinnorna i Puccinis operor kan mäta sig med Butterfly. Inte undra på att Butterfly är en av de mest eftertraktade rollerna för sopraner i hela operalitteraturen.

Butterfly Arrives – Exotism i musiken

Fjärilens ankomst är en av de vackraste scenerna som Puccini skrev. Cio-cio-sans entré är effektivt skriven och samtidigt rörande. Hon är lycklig (“Jag är den lyckligaste flickan i Japan”) och sjunger en vacker aria tillsammans med sina väninnors kör. Orkesterns musik är fantastisk; Puccini låter tre solosträngare (en vardera av viola, violin och cello) sjunga den oändliga melodin parallellt med Cio-cio-sans röst. För vissa för tankarna till Puccinis Bohème.

Vi finner ett vackert exempel i slutet av denna passage, där Puccini avslutar Cio-cio-sans aria med ett nästan himmelskt motiv. Det består av en pentatonisk melodi som spelas av harpa, flöjter och glockenspel, en instrumentationskombination som Puccini lånat från japansk musik.

Lyssna på denna inspirerade och gripande scen med Mirella Freni. Magiskt hur hon trollar fram det berömda höga D (3:15).

Ancora och passo e via – Freni

Den stora kärleksduetten i Madama Butterfly

Efter bröllopsceremonin lämnar alla släktingar huset. Nu är de två ensamma för första gången. Butterfly är klädd för bröllopsnatten och de två njuter av stunden tillsammans i trädgården.
En oändligt lång kärleksduett rullas upp, den längsta som Puccini skrev. Många musikaliska teman dyker upp och Puccini låter orkestern blomma i de mest magnifika färger. I ett särskilt vackert avsnitt (“or son contenta”) hör vi ett vackert violinsolo som upprepas flera gånger, och Butterfly ger sig själv till Pinkerton med orden “vogliatemi bene, un bene da bambino” (Var snäll mot mig, snäll som mot ett barn). Pinkerton hittar de rätta orden i en intensiv och öm passage och lovar henne att aldrig släppa henne och lämnar Butterfly i den falska tron på en evig förening. Slutet är den extatiska duetten mellan två älskande, som vi också får höra från Puccini endast i de största ögonblicken.
Madama Butterfly var Björlings sista kompletta inspelning i sin karriär. 48-åringen var redan då allvarligt sjuk och fick ett allvarligt sammanbrott under inspelningen av denna duett med Victoria de los Angeles. Otroligt nog var Björlings röst i anmärkningsvärt gott skick och inspelningen avslutades några veckor senare. Hans inspelning är lite långsammare än de andra versionerna och ger de två sångarna utrymme att ge en fantastisk tolkning. Även hans inledande “Bimba dagli occhi” är vacker och förförisk och de två sångarna musicerar på det vackraste sätt som är möjligt.

Bimba dagli occhi – de los Angeles / Björling

Butterfly’s great aria “un bel di vedremo”

I tre år har Butterfly levt i extrem fattigdom med sin tjänare Suzuki och sitt barn, utan att ha hört av Pinkerton. Hon ber till Gud om att Pinkerton ska återvända, men han vet ingenting om barnet. Pinkerton har lovat henne att återvända när rosorna blommar. Hon skrämmer bort Suzukis tvivel, hon är säker på att en dag kommer skeppet med Pinkerton att dyka upp.
Denna aria “Un bel di vedremo” är en av de mest kända och vackraste i operalitteraturen för sopraner. Fjärilens dröm inspirerade Puccini till att skriva en fantastisk aria, kanske hans mest populära.
Arien börjar i pianissimo. I Puccinis instruktion står det “di lontano” (som på avstånd). En soloviolin omger fjärilens röst och efter några takter är lyssnaren redan förtrollad och nedsänkt i Cio-Cio-Sans värld. I den första delen av arian visar sångerskan Butterflys blygsamhet och tålamod, som är redo att vänta på sin älskade. Med “me ne starò nascosta un po’ per celia” börjar från pianot ett stort crescendo till det extatiska “e un po’ per non morire”. Det är ett utbrott av känslor som hålls under ytan.
Med lugna men gripande ord berättar hon sedan om drömmen om Pinkerton som rusar uppför kullen till hennes hus och om hans återkomst som blir verklighet. Än en gång komponerar Puccini ett extatiskt klimax, som avslutas efter ett stort crescendo med den högsta tonen, ett högt B i fff.
Vi hör den här scenen i tre versioner.
Victoria de los Angeles Butterfly hamnar ständigt högt i kritikernas ranking. Hennes värld var inte en värld av dramatisk överdådighet utan av lyrisk stämning.

Un bel di vedremo – de los Angeles