3 odödliga stycken från operan SAMSON ET DALILA av Saint-Saens – med de bästa tolkningarna från YouTube (Hits, Best of)

Samson et Dalila är ett av de fem största verken i den franska operalitteraturen. Tre odödliga arior för mezzosopran, den överväldigande Bacchanale, en attraktiv tenorroll och de stora körerna lämnar bestående intryck. Den andra akten visar de största känslorna och passionerna.

Dalilas stora vädjan till kärlekens Gud

En rastlös inledning visar Dalilas agitation; hämnd är hennes mål. Utmaningen i denna aria är att hålla den vackra bönen till kärlekens Gud feminin trots den hämndlystna texten (han är min slav; häll giftet i hans ådror) och de låga passagerna.

Ingen kunde göra åkallan så kraftfull som Maria Callas.

Samson, recherchant ma présence … Amour! viens aider ma faiblesse! – Maria Callas

Den stora förförelsescenen – Mon coeur s’ouvre à ta voix

Saint-Saens skrev inte mindre än tre stora, odödliga arior för rollen som Dalila. Denna aria är en av de vackraste och mest förföriska ariorna i hela operarepertoaren.
Dalila vill förföra Simson av raison d’état, men man anar att det finns mer bakom hennes förföriska löften. Hon kanske inte är kär i Samson, men hon har känslor för honom. Hon försöker förföra Samson med sin varma, erotiska röst. Orkesterns ackompanjemang är känsligt, ibland lekfullt, och avstår helt från mässingsinstrument och slagverk.

Saint-Saens’ beteckning för framförandet är ”dolcissimo e cantabile”. Rösten och orkestern lyser i lysande dur. Orkestern spelar svällande och avtagande ackord som imiterar en mild, böljande bris, en allegori för skönhet och förförelse.

Men Dalila har ännu inte nått sin slutdestination. Hon måste komma bakom Simsons hemlighet. Sött, nästan bönfallande, ber hon Samson att tala till henne, att torka hennes tårar. Tonen blir mer angelägen och hon upprepar det extatiska ”versez moi l’ivresse” (”Fyll mig med lycka”) med vilket hon vill vinna Samson. En vacker passage från klarinetten tar upp temat på ett smärtsamt ljuvligt sätt. Den andra delen tar återigen upp temat från den första delen. Orkesterns klang förändras mer och mer med förföriska orientaliska figurer tills de västerländska harmonierna åter hörs i den sista delen. I slutet kapitulerar Simson, stycket blir en duett och han pinar ”Dalila, je t’aime” flera gånger.
Se ett bra utdrag med Olga Borodina och Placido Domingo.
Mon coeur s’ouvre à ta voix – Borodina / Domingo

Den berömda Bacchanale – orientaliska ljud

Med Bacchanale skrev Saint-Saens en balett som en otyglad erotisk målning. Pådrivna av den energiska musiken börjar gästerna sin extatiska dans.
Baletten börjar med en oboeinledning. Musiken är skriven i frygisk dur (Jihaz), en skala som är vanlig i orientalisk musik.

Saint-Saens imiterade ett halvt dussin gamla arabiska instrument i Bacchanale (och i hela operan). Oboens inledning påminner om ljudet av en shawm, harpan imiterar en qunan och strängarna som spelas pizzicato imiterar en oude, en lutliknande gitarr med böjd hals som plockas med en plektrum som fortfarande används idag.

I en andra del blir musiken europeisk, valsliknande för att sedan återvända till den första delens värld.

Bacchanalen påminner på långt håll om Venusbergscenen från Tannhäuser och var säkert en inspiration till Strauss ”De sju slöjornas dans” från Salome.

Hör och se en magnifik Bacchanale i en Met-produktion.

Bacchanale – Levine