Efter de musikdramatiska operorna “Macbeth” och “Simon Boccanegra” återvände Verdi till den bel cant-operan av nummer med “Un ballo in maschera”. Med detta verk bjuder Verdi lyssnaren på fem lysande partier och stora scener. Redan premiären var en av Verdis mest lysande framgångar i hans karriär, och verket inledde sin triumftåg runt om i världen.
Kärleksbekännelsen – den berömda duetten “Teco io sto”
Verdi tänkte sig duetten mellan Riccardo och Amelia oerhört dramatisk. Musiken till “Teco io sto” kommer inte till ro. Dissonanser och synkoperingar återspeglar en blind extas. Riccardo pressar formellt “Jag älskar dig” ur Amelia. Verdi själv upplevde senare denna scen som ett av sina stora kompositionsögonblick.
Jussi Bijörlings version med Zinka Milanov kommer från en inspelning av ett liveframträdande och visar två artister på allra högsta nivå. Överväldigande och extatisk är kärleksbekännelsen (7:15). Dokumentet kommer från en efterfilmning från 1956 av två skådespelare som “sjunger” uppspelningen av Milanov/Björling från 1940.
Teco io sto – Björling/Milanov
Renatos beslutsamhet att hämnas
Till den karakteristiska “Verdi-barytonen” skrev Verdi många stora arior fulla av melankoli och smärta. “Eri tu” är en av de största ariorna i detta ämne.
Lyssna på “Eri tu” i den italienska barytonen Ettore Bastianninis fantastiska tolkning, som verkligen går under huden på dig!
Eri tu che macchiavi quell’anima – Bastiannini
Riccardos stora aria
Verdi ställer tenoren inför en svår uppgift i denna berömda aria. Det krävs både inandat pianissimo och fullt forte, rösten kräver låga toner, men har också dramatiska, långa passager som är skrivna i höga toner och går upp till höga Bb.
Vi hör Luciano Pavarotti i denna scen. Riccardo var Pavarottis favoritroll hos Verdi, tillsammans med Duca i Rigoletto.
Forse la soglia attinse… Ma se m’è forza perderti – Pavarotti
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Feel free to contribute!