3 odödliga stycken från operan ELEKTRA av Strauss – med de bästa tolkningarna från YouTube (Hits, Best of)

Få operor kan framkalla sådana stormande applåder i slutet av en föreställning som Elektra. Musiken i Elektra och dess huvudroll är unik i operalitteraturen och Strauss, den store tonmålaren, kunde med denna musik tänja på sin tids gränser.

Den imponerande Böhm/Friedrich-filmversionen

Strauss skrev glittrande musik till denna långa monolog i Elektra, en av operans höjdpunkter. Obevekligt piskar orkestern mot Elektra när den skamliga mordhandlingen utspelar sig framför hennes ögon. Endast kortvarigt blir musiken ljusare när hon som i trance föreställer sig att hennes far återkommer. Med hjälp av känsliga stråktoner minns hon sin far. I den sista delen blir musiken martialisk och triumferande under hennes tankar på hämnd.
Vi hör en inspelning från den magnifika filmversionen av denna opera av regissören Götz Friedrich och dirigenten Karl Böhm från 1981. Böhm (född 1894) var en långvarig personlig vän till kompositören och det var hans hjärtefråga att han skulle få möjlighet att slutföra denna produktion. Strax före verkets slut dog han vid 87 års ålder. Det räckte för att producera filmen, som så småningom blev en magnifik målning av denna opera.
I detta utdrag hör vi Leonie Rysanek, född i Wien och en av Strauss och Wagners stora karaktärsskådespelerskor från efterkrigstiden.

Alein, weh, ganz allein – Rysanek

Elektra känner igen sin bror – den gripande igenkänningsscenen

En gripande scen utspelar sig. När Orest avslöjar sig kan Elektra bara stamma sin brors namn. Efter denna otroliga förvåning ljuder en ömsint melodi som förkunnar Elektras broderkärlek. Kärlek och triumf förenas till en varm musik som inte hörts tidigare.

Orest! – Rysanek

Elektras vilda hämnddans

Den berömda surrealistiska dansscenen med den extatiska musiken börjar i inspelningen vid 8:30, där en durmelodi kämpar mot en upprepad molltriad, vilket skapar en spöklik sluteffekt i operan.
Ob ich nicht höre (Finale) – Rysanek / Varnay