Operan anses vara Verdis första mästerverk och grundade hans världsberömmelse. Den tredje akten är en av höjdpunkterna i hela operalitteraturen.
Den första av hertigens berömda arior: Questa o quella
Med denna aria tecknar Verdi ett magnifikt porträtt av greven. Musiken med sitt enkla ackompanjemang beskriver honom som en fåfäng, ytlig men charmig cyniker. Han är en egoist som tar sig alla friheter. Det är häpnadsväckande att Verdi ger alla de berömda melodierna i denna opera till denna negativa karaktär.
Arien “Questa o quella” verkar vid första anblicken vara en okomplicerad historia. Men i själva verket är stora delar av arian skriven i ett högt vokalregister (men utan att ha ett högt B eller C) och är utmanande för tenorer med en barytonröst som Caruso eller Domingo.
Lyssna på Luciano Pavarottis fantastiska tolkning i Ponnelles filmversion. Hans “Questa e quella” är elegant och förförisk.
Questa o quella – Pavarotti
Den berömda arian “Caro nome” av Gilda
Denna aria sprunger ur extasen av Gildas första kärlek. Den kräver sårbarhet och skönhet snarare än yttre prakt. Gilda är en ung kvinna på 16-18 år. Arien inleds av den utsökta sången från två flöjter ackompanjerade av dämpade violiner. Sångarens efterföljande upprepning av melodin måste ge upphov till flöjtens briljans och klangfärg. Arien ställer de högsta kraven, för den är späckad med många koloraturer och ornament och når två gånger högt C.
Edita Gruberova har blivit känd som koloratursopran med rollen som Nattens drottning. Vi hör en sångerska vars röst kan nå de högsta sfärerna och som är en mästare på de mördande ornamenten.
Caro nome / Gruberova
Den berömda arian “La donna è mobile”
Det finns en intressant historia om denna berömda aria. När Verdi komponerade denna aria var han tydligen medveten om hur populär den skulle bli och vilken effekt den skulle ha på publiken. Därför höll han denna aria hemlig under lång tid. För att förhindra att melodin skulle läcka ut före premiären fick även tenoren och orkestern ta del av arian först i sista stund, strax före föreställningen. Den blev en sensation och alla nynnade på den när premiärpubliken lämnade auditoriet.
Återigen valde Verdi menuets rytm. Hertigens personlighet och intentioner förblir fixerade på temat förförelse. Ändå måste arian sjungas lätt och får inte urarta till ett vulgärt stycke. Den brukar avslutas med ett briljant högt B, även om Verdi komponerade den en oktav lägre. Ingen tenor har dock råd att avsluta arian med ett lågt B, publikens dom skulle bli svidande.
Den ojämförliga “la donna è mobile” av Pavarotti. Med charm, lätthet och elegans.
La donna è mobile – Pavarotti
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Feel free to contribute!