3 odödliga stycken från operan LA BOHÈME av Puccini – med de bästa tolkningarna från YouTube (Hits, Best of)

Den här operan bjuder på Puccini när han är som bäst. Varje detalj i detta verk är mästerligt komponerad och melodierna är passionerade och ömma. Operan är en av de mest framförda i hela operarepertoaren.

Mimi dyker upp med ett ljus i handen

När Rodolfo tänder Mimis ljus känner han hennes kalla händer. Arien “Che gelida manina” börjar pianissimo och dolcissimo, och den första delen avslutas med ett vackert rallentando när Rodolfo pekar på den lysande månen som romantiskt skimrar in i rummet (“e qui la luna”). I den andra delen beskriver Rodolfo sig själv som en poet och en fattig konstnär, och i den tredje delen sjunger han om Mimis två vackra ögon som har visat sig för hans förtjusning. Vid detta tillfälle hör vi kärleksmotivet för första gången:

Oändligt romantisk är den berömda slutsekvensen med det höga C (“Ma il furto non m’accora, poiché, poichè v’ha preso stanza, la speranza”).

Många experter anser att Pavarotti är den bästa Rodolfo i inspelningshistorien. Med Kestings ord: “Pavarotti är enastående, även och framför allt i fråga om prestationen, och han sätter scenen som Rodolfo under Karajan. Det är ett av de sällsynta röstporträtt som gör karaktären synlig. I ingen annan inspelning – La fille du Régiment undantaget – har han sjungit friare och lösare, i ingen med en rikare färgpalett.”

Che gelida manina – Pavarotti/Karajan

Mi chiamano Mimi – den andra stora arian i Bohème

I denna aria porträtterar Puccini Mimi i början med mycket enkla medel. Vid hennes första framträdande förblir således hennes text till en början förvånansvärt opoetisk (“jag heter Mimi… en gång hette jag Lucia; flitig är jag och lagar min egen mat”) och är komponerad i enkla harmonier. Mimi erkänner sina känslor för Rodolfo. Plötsligt blir texten poetisk (“Ma quando vien lo sgelo” – “Ändå börjar det tina…”) och musiken öppnas till Mimis motiv, som vi kommer att höra många gånger, en av Puccinis stora musikaliska inspirationer:

Detta stycke är vad Puccini kallade en “pezzo forte” – ett nummer som han visste skulle få ett stort genomslag.

Naturligtvis har denna aria spelats in av många stora sångare. Skäl nog att välja ut tre fantastiska inspelningar åt dig.

Låt oss börja med den kanske största, den av Renata Tebaldi. Tebaldi var ingen stor skådespelerska. Detta berodde delvis på polio vid tre års ålder, som orsakade en viss orörlighet. Desto mer var hon tvungen att förlita sig på sin röstförmåga. Och de var enastående. “I den rika utbredningen av diskanten har hon ingen jämlike efter kriget.” (Kesting). Toscanini sägs till och med ha kallat hennes röst (riktigheten i uttalandet är omtvistad) “änglalik”.

Mi chiamano Mimi – Tebaldi

“O soave fanciulla” – en stor kärleksduett

Under månljusets magiska skimmer i takvåningen bekänner de två varandra sin kärlek.
En vacker kärleksduett utvecklas. Se “O soave fanciulla” i den filmade versionen med Renata Tebaldi och Jussi Björling, opera kan inte längre vara mer känslosam.

O soave fanciulla – Björling / Tebaldi