UNIS DÈS LA PLUS TENDRE ENFANCE – en aria ur operan Iphigenie en Tauride

Operaguiden online för Glucks aria UNIS DÈS LA PLUS TENDRE ENFANCE

.
Läs Intressanta fakta och hör fantastiska YouTube-videor om den berömda arian “UNIS DÈS LA PLUS TENDRE ENFANCE “.

Om du vill höra mer om operan Iphigenia in Tauris, klicka på länken till operettporträttet.

Aria – synopsis och bakgrund

Fem år innan han skrev “Iphigenia in Tauris” flyttade Gluck 1772 till Paris och åtnjöt beskydd av Marie Antoinette, dotter till den österrikiske kejsaren, som talade samma språk som den tyske Gluck. Den senare franska drottningen hade fått sånglektioner av Gluck i sin wienertid och var (som 18-årig hustru till Dauphin Ludwig) redan hans beskyddare vid Glucks parisiska Iphigenie in Aulis.

Den sångkultur som Gluck mötte i Paris måste ha varit fruktansvärd. Marie-Antoinette tog in Gluck för att lära parisarna att sjunga. Inte ens den 22-årige Mozart, som var i Paris 1778, var särskilt smickrad av sången i Paris: “Sång! – oimè! – Om bara ingen fransyska sjöng italienska arior. Jag skulle fortfarande förlåta henne för hennes franska floskler, men att förstöra god musik är outhärdligt … De sjunger inte, de skriker högst upp i lungorna.” Gluck var också mycket irriterad över den franska sångkonsten. Till sin Orfeus från Paris sade han: “Otroligt, herrn, ni skriker alltid när ni ska sjunga, och om ni måste skrika bara en gång så klarar ni det aldrig!”

Reformen av operan, som Gluck hade påbörjat 17 år tidigare med “Orfeo ed Eurydice”, påverkade inte bara den dramatiska utformningen utan även sångrösterna. Gluck avstod i stort sett från ornamentik och de melodiska linjerna blev mer raka. Rollerna i hans operor var inte den italienska operans groteska och schablonartade operor, utan ädla karaktärer av kött och blod.

 
Synopsis: Agamemnon, som ledde grekerna mot trojanerna, tvingades offra sin dotter Iphigenia till gudinnan Diana för att hans armé skulle få gynnsamma vindar. Han gjorde motstånd, men Iphigenia var villig att offra sig själv i Aulis. Diana, rörd av hennes sublimitet, tog Iphigenia och gjorde henne i hemlighet till prästinna på ön Tauris. Agamemnons hustru Klytaimnestra dödar sin make som hämnd för att hon förlorat sin dotter. Orest, som är rasande över mordet på sin älskade far, dödar sin mor. När Orest frågade oraklet hur han skulle kunna sona modermordet skickade det honom till Tauris utan att berätta om sin syster. Orest är nu på väg till ön tillsammans med sin trogne vän Pylades. Där arresteras de två av härskaren Thoas soldater och sätts i en cell. Där väntar de två vännerna på den död som väntar dem. Orest är chockad över att han har lett sin vän till döden. Men Pylades vill inte höra talas om det, han är stolt över att få dö tillsammans med sin vän. Nostalgiskt minns han den vänskap som varat sedan deras barndomsdagar.
 

Arien börjar i piano och i en intim stämning. Orkestern öppnar ömsint med smärtsamt söta sextiotaler:

Kantilenen måste sjungas legato. Den rör sig i ett smalt tonalområde och har inga expressiva språng. För att bibehålla spänningen i arian är sångaren tvungen att ge varje fras färg och liv.

Längtan efter att förenas i döden måste sjungas ädelt och leder till ett högt Gis på “réunir”.

Mittdelen leder tillbaka till den ömma stämningen i början:

Det leder till en höjdpunkt, “La mort même est une faveur” (Döden själv är en förmån), som upprepas i ett högre register och som måste teckna den tröstande smärta som vägen ut ur döden får dem båda att uppleva.

Det elegiska stycket slutar tröstande.

På det hela taget bjuder arian inte på några större tekniska svårigheter, desto mer krävande är det att tolka tragedin med de två med rösten på ett lämpligt sätt.

Skrivet för en “lyrisk tenor”

Rollen som Pylades är skriven för en lyrisk tenor. Den lyriska tenoren har en mjuk, smältande röst. Rösten måste vara fyllig och smidig i det melodiska skapandet. Han kan med lätthet nå de höga tonerna och skapa en vacker klang. Den lyriska tenoren måste kunna sjunga både intima stycken och mer spännande stycken övertygande.

Aria – texten till UNIS DÈS LA PLUS TENDRE ENFANCE

 
Unis dès la plus tendre enfance
Nous n’avions qu’un même désir:
Ah! mon cour applaudit d’avance
Au coup qui va nous réunir!
Le sort nous fait périr ensemble,
N’en accuse point la rigueur;
La mort même est une faveur,
eftersom den dödliga döden är en gunst, eftersom den dödliga döden är en samling.
 
Förenade sedan vår ömmaste barndom,
hade vi bara en och samma önskan.
Ah! Mitt hjärta applåderar på förhand
det slag som kommer att återförena oss!
Ödet bestämmer att vi skall gå under tillsammans:
Fördöma inte dess hårdhet.
Döden är i sig själv en tjänst,
eftersom graven förenar oss.

Kända tolkningar av UNIS DÈS LA PLUS TENDRE ENFANCE

Vi hör denna aria i tre tolkningar.

Fritz Wunderlich kunde ge denna aria den glans den behöver. Pylades smärta och självförtroende får en underbar ädelhet och intensitet. Den sjungs på tyska (från Glucks senare bearbetning för Wien).

Nur eine Wunsch, nur ein Verlangen (1) – Wunderlich

Georges Till (1897-1984) röst har en mycket speciell charm. Lite vibrato, en klarhet i rösten och en utsökt klang gör att arian framstår i det vackraste ljuset. Särskilt hans franska diktion är naturlig och bevisar att språket lämpar sig för sång, även om många sångare gör vissa stycken svåra att bära med sitt onaturliga och dåliga uttal.

Unis dès la plus tendre enfance (2) – Thill

Svensken Gedda ansågs vara den bästa “franska” sångaren i sin generation.

Unis dès la plus tendre enfance (3) – Gedda

Peter Lutz, opera-inside, operaguiden online till arian “UNIS DÈS LA PLUS TENDRE ENFANCE” från operan Iphigenia in Tauris av Christoph Willibald Gluck.