VESTI LA GIUBBA – en aria ur operan Pagliacci

Operaguiden online för Leoncavallos aria VESTI LA GIUBBA

Läs Intressanta fakta och hör fantastiska YouTube-videor om den berömda arian VESTI LA GIUBBA.

Om du vill höra mer om operan PAGLIACCI, klicka på länken till operaporträttet.

Aria – synopsis och bakgrund

 
Synopsis: Canio, den åldrande chefen för en teatertrupp är gift med Nedda, som han en gång hittade som föräldralös på gatan. Hon älskar i hemlighet Silvio, en ung man från byn. Canio har fått reda på det och pressar Nedda och vill veta vad han heter. När Nedda vägrar att säga hans namn tar Canio fram en kniv. Peppe och Tonio kan hindra honom från att hugga ner Nedda. Canio är desperat över sin situation och faller ihop.
Canio är inte på humör att gå upp på scenen. I inledningen “Recitar” måste tenoren uttrycka sin djupaste bitterhet:

Han är djupt olycklig och osäker (är du en man? Du är Pagliacci). Han äts upp av smärta och avslutar denna recitativa passage på ett våldsamt högt A.

Arien Vesti la giubba börjar i ett mörkt piano.

Här krävs tenorens förmåga att uttrycka känslor maximalt:

De sista verserna i denna aria har med rätta blivit berömda (ridi pagliaccio):
Skratta clown
För din trasiga kärlek
Skratta åt smärtan
Som plågar ditt hjärta
Denna passage har blivit berömd. Tenorens förmåga att uttrycka känslor maximalt krävs i denna aria. Den är inte tekniskt svår och ändå skiljer det vetet från agnarna, vem som har den dramatiska rösten för att beröra lyssnaren. Tenoren måste tillföra maximal bitterhet och sarkasm till “ridi pagliaccio”, som upprepas tre gånger och ständigt ökas och blir bredare tills Pagliaccio slutligen kollapsar.

Aria – texten till VESTI LA GIUBBA

 
Recitar! Mentre preso dal delirio,
non so più quel che dico,
e quel che faccio!
Eppur è d’uopo, sforzati!
Bah! Sei tu forse un uom?
Tu se’ Pagliaccio!

Vesti la giubba e la faccia infarina.
La gente paga, e rider vuole qua.
E se Arlecchin t’invola Colombina,
…så rider Pagliaccio och alla applåderar!
Tramuta in lazzi lo spasmo ed il pianto
i en smorfia il singhiozzo e ‘l dolor, Ah!

Ridi, Pagliaccio,
Sul tuo amore infranto!
Ridi del duol, che t’avvelena il cor!
 

Jag deklamerar! Medan jag är tagen av delirium,
vet jag inte vad jag säger,
eller vad jag gör!
Ändå är det nödvändigt, jag måste tvinga mig själv!
Bah! Är du inte en man?
Du är Pagliacci (clown)!
Ta på dig din kostym och smink dig.
Folket betalar och vill skratta.
Och om Harlekin bjuder bort Colombina
skratta, Pagliaccio (clown), och alla kommer att applådera!
Förvandla spasmerna och tårarna till skämt,
Tårar och smärta till grimaser, Ah!
Skratta, Pagliaccio (clown),
din kärlek är bruten!
Skratta åt smärtan, som förgiftar ditt hjärta!

Skrivet för en “spinto tenor”

Skrivet för en “Spinto Tenor”

Rollen som Canio är skriven för en spinto tenor . Rösten är stark och maskulin. Den har en metallisk briljans i de höga tonerna. Den fängslar med sin kraft utan ansträngning i de högre tessiturerna och har fortfarande smidighet. I det höga registret kan spinto tenoren inspirera publiken med toppnoter.
 
 

Kända tolkningar av VESTI LA GIUBBA

Låt oss lyssna på flera inspelningar av denna aria. Vi börjar med Carusos berömda version.

Med inspelningen av “Vesti la giubba” skrev Enrico Caruso historia. Låt Jürgen Kesting tala: “Den 17 mars 1907 spelades Carusos mest berömda och betydelsefulla inspelning in. Det är Canios lamento från Pagliacci med det oefterhärmliga snyftandet och det desperata skrattet efter frasen ‘bah, si tu forse un uom’. Den långa frasen “sul tuo amore infranto”, som ska vecklas ut med en stor klang, formar Caruso, hörbart medryckt av det han sjunger och lider av att sjunga, i ett enda andetag och en kraftfull, rentav extatisk fonation.

Denna inspelning från 1907 var för övrigt den första skiva som såldes i över en miljon exemplar!

Recitar…vesti la giubba (1) – Caruso

Pagliaccio/Canio var en av Domingos paradroller. Hans “Vesti la giubba” från en fantastisk filmatisering av Zeffirelli var minnesvärd. Kanske har andra sjungit en vackrare, rikare hög passage i denna aria, men helhetsintrycket är överväldigande.

Recitar…vesti la giubba (2) – Domingo

Pavarotti var kanske den Canio som berörde allmänheten mest.

Recitar…vesti la giubba (3) – Pavarotti

Björlings frasering är bra och hans klang är riklig. Rösten har en stor färgrikedom. Björling gör, till skillnad från många yrkeskollegor, avstå från att snyftas och lyckas ändå förmedla känslorna. Det som är slående är att Björlings “R” är ovanligt starkt, förmodligen en hyllning till Caruso. Under året för denna inspelning (1953) hade han kontakt med Carusos änka och hon prisade honom “som den enda verkliga efterträdaren” till sin man.

Recitar…vesti la giubba (4) – Björling

Richard Tucker var en passionerad artist. Hans effekter var ofta på gränsen till överdrivna eller, för att uttrycka det mer positivt, av högsta intensitet. Han var en av efterkrigstidens stora tenorer. Hans Vesti la giubba är av stor färgrikedom och intensitet.

Recitar…vesti la giubba (5) – Richard Tucker

Åsikterna om Mario del Monaco var delade. Vissa kallade honom “Urlatore” (skrikare), andra dyrkade honom.

Recitar…vesti la giubba (6) – Monaco

Se Jonas Kaufmann från produktionen från Salzburger Festspiele 2015. Vid dubbelföreställningen av Cavalleria rusticana och Pagliaccio gjorde han debut i båda operorna! Hans recensioner var utmärkta.

Recitar…vesti la giubba (7) – Kaufmann

För dem som är popfans: Freddie Mercury spelade in det musikaliska temat för Vesti la giubba i de första takterna av Queen-låten “it is a hard life”.

Vesti la giubba vs Queen

Peter Lutz, opera-inside, operaguiden online till arian “VESTI LA GIUBBA” från operan Pagliacci.