PACE, PACE, MIO DIO – en aria ur operan La forza del destino

Operaguiden online till Giuseppe Verdis aria PACE, PACE, MIO DIO

.
Läs Intressanta fakta och hör fantastiska YouTube-videor om den berömda arian “PACE, PACE, MIO DIO”.

Om du vill läsa och höra mer om LA FORZA DEL DESTINO, klicka på denna länk till operaporträttet.

Arian PACE, PACE, MIO DIO – synopsis och bakgrund

Synopsis: Leonora ville fly från det stränga föräldrahemmet med sin älskare, eftersom hennes far inte ville godkänna sin dotters förhållande med kreolen Alvaro. När hennes far överraskar dem under flykten avfyras oavsiktligt ett skott från Alvaros pistol och dödar olyckligt fadern. Under flykten skiljs de två åt och när Leonora av misstag får veta att Alvaro har flytt till Amerika går hon in i ett kloster som eremit. Efter flera år har hon inte funnit någon frid där och önskar sin död.
 

Pace, pace är Leonoras bön, hennes vädjan om fred, som hon inte kommer att uppnå på jorden och hon längtar efter sin död (“Åh Gud, låt mig dö”). Knappast någon annan aria låter en kvinnas desperation kännas så direkt, och den ger sångaren många möjligheter att fängsla lyssnaren.

Den börjar med ett förkrossande rop “Pace” (“Fred”), med en svällande klang, den måste låta full av värme och förtvivlan och omedelbart gripa lyssnaren.

Strax därefter drabbas hon av den avgående smärtan “Cruda sventura” (grym olycka).

Tanken på hennes älskare Alvaro kan liva upp henne lite. Hon ackompanjeras av suckande blåsinstrument och harpa.

Men snart sjunker hon tillbaka in i dödens tankar. Det var hennes öde att de skiljdes åt. Tre gånger sjunger hon den hjärtskärande “Fatalità” (ödesdigert öde), som måste ha en annan färg varje gång.

Hon avslutar sin bön med en dödsönskan, eftersom hon inte kunde finna frid på denna plats. Förutom pianostämmorna i den första delen utgör den änglaartade höga h-dur (skrivet pp, pianissimo!) i mellandelen och den dramatiska “maledizione” i slutet de stora höjdpunkterna i denna aria.

I anslutning till arian finns en scen där hon möter en okänd person som stör hennes tillvaro som eremit. “Maledizione” (Han ska vara förbannad) skriker den olyckliga i ett högt B-dur till främlingen, som kort därefter visar sig vara Alvaro.

Skrivet för en “dramatisk sopran”

Rollen som Leonora är skriven för en dramatisk sopran. Den dramatiska sopranen måste ha en stark, voluminös röst. Kravet på vokal kreativitet är högt, vilket är anledningen till att dessa roller vanligtvis anförtros röstmässigt mogna och erfarna sångare. Rollen kräver en hög motståndskraft och uthållighet av sångaren.

Aria – texten till PACE, PACE, MIO DIO

Pace, pace, mio Dio!
Cruda sventura
M’astringe, ahimé, a languir;
Come il dì primo
Da tant’anni dura
Profondo il mio soffrir.
 

L’amai, gli è ver!
Ma di beltà e valore
Cotanto Iddio l’ornò.
Che l’amo ancor.
Né togliermi dal core
L’immagin sua saprò.
 

Fatalità! Fatalità! Fatalità!
Un delitto disgiunti n’ha quaggiù!
Alvaro, jag älskar dig.
Det finns en text i himlen:
Non ti vedrò mai più!
 

Åh Dio, Dio, fa ch’io muoia;
Che la calma può darmi morte sol.
Invan la pace qui sperò quest’alma
In preda a tanto duol.
 

Va ad un sasso ove sono alcune provvigioni deposte dal Padre Guardiano
Misero pane, a prolungarmi vieni
La sconsolata vita … Ma chi giunge?
Chi profanare ardisce il sacro loco?
Maledizione! Maledizione! Maledizione!
 
Fred, fred, fred, o Gud!
Hon kommer ner.
Grymma olyckor
tvingar mig, tyvärr, att smälta;
Mitt lidande har pågått i så många år,
lika djupt som den första dagen.
 

Frid, frid, frid, o Gud!
Jag älskade honom, det är sant! Men Gud hade välsignat honom
med sådan skönhet och mod
att jag fortfarande älskar honom och inte kan utplåna hans avbild.
från mitt hjärta.
Ödesdigert öde! Ett brott
har splittrat oss här nere!
 

Alvaro, jag älskar dig och i himlen står det skrivet.
att jag aldrig ska få se dig igen!
Gud, Gud, låt mig dö, för bara döden
kan ge mig frid.
Förgäves har min själ här sökt fred,
ett byte för så mycket lidande.
 

Hon går till en sten på vilken överstefadern har lämnat mat åt henne.
Eländigt bröd, du kommer för att förlänga
mitt otröstliga liv. – Men vem kommer hit,
som vågar vanhelga denna heliga tillflyktsort?
En förbannelse! En förbannelse!
 

Kända tolkningar av PACE, PACE, MIO DIO

I rollen som Leonora och “pace, pace” var Renata Tebaldi möjligen oöverträffad. Hennes änglaliknande piano förvandlar denna aria till ett monument och är en av de vackraste inspelningarna av denna stora sångerska.

Pace, pace mio Dio – Tebaldi

Steane beskrev Leontyne Price “som 1900-talets bästa Verdi-sopran”. Det kan man naturligtvis diskutera, men hennes “Pace, pace” är en av de få som spelar i samma liga som Tebaldis tolkning. Hennes “rökiga” röst har en fascinerande klangfärg i de låga passagerna och pianostämman i början är fantastisk och maledizione har gåshudsfaktor.

Pace, pace mio Dio – Pris

Den då berömda serbiska sopranen Zinka Milanov var en av 50-talets stora divor. Liksom Renata Tebaldi var hennes specialitet det översvävande pianissimo. Hennes inspelning saknar dock det nödvändiga lugnet och introspektionen.

Pace, pace mio Dio – Milanov

Kanske hade Callas pianon inte samma kvalitet och skönhet som Tebaldis pianon i denna aria, men ingen kunde gestalta bitterheten och åkallan så trovärdigt och bittert vackert som Maria Callas. Och sedan kommer i slutet denna otroliga maledizione.

Pace, pace mio Dio – Callas

Netrebkos Forza 2019 i London var en triumf. Hennes nästan mezzosopraniska röst triumferade i tempo, tempo.

Pace, pace mio Dio – Netrebko

Även Angela Gheorghius Pace Pace aus 2008 lässt diese Arie in grossem Glanz erstrahlen.

Pace, pace, pace mio Dio – Gehorghiu

I det här läget måste man av “operahistoriska” skäl göra en exkurs om Rosa Ponselle.

Rosa Ponselle, den kanske största sopranen under mellankrigstiden, debuterade på Met 1918 i Forza del destino vid sidan av Enrico Caruso. Hon var 21 år gammal, hade aldrig stått på en operascen och hade själv bara sett två operor. Fischer (stora röster): “Som nykomling var hennes nerver ansträngda till bristningsgränsen och i första akten mumlade hon till sin partner Caruso att ‘jag kan inte sjunga mer’, han viskade tillbaka ‘coraggio, coraggio io ti sostengo’. Hon återfick sitt mod och triumferade i fjärde akten med “Pace, pace, mio Dio”. ”

Kesting (Kesting, den stora sångaren) talar mycket väl om hennes pace, pace: “Med Rosa Ponselle skickas man till änglarna. Hon sjunger med den mest sprudlande ton, men dess skönhet är smärtsam”.

För att demonstrera hennes sångkonst kan de två “Messa di voce” (svullnader i rösten) vid 00:20 och 1:48 illustrera varför den store Tullio Serafin kallade henne “ett av världens tre underverk”.

Pace, pace mio Dio – Ponselle

Peter Lutz, opera-inside, operaguiden online till sången “PACE, PACE, MIO DIO” från operan “La forza del destino” av Giuseppe Verdi.